linuxpeterxxon

Ja, nu sitter man här och har skapat en egen blogg.. Fantastiskt tycker jag, att jag lyckades åstakomma något sådant, det var inte precis vad jag hade väntat mig =) Men nu är det gjort och det är bara att börja med detta bloggande. 
 Så, vad skriver man i en blogg då? Något intressant från sig själv eller nåt har jag hört att det ska skrivas om. Vet inte riktigt om det finns så värst mycket "intressant" om mig då, men jag kommer säkert fram till något att skriva om.

Idag skrev jag i alla fall ett nationellt prov i svenska, som handlade om hur ett människoliv formas. Detta arbete var faktiskt inte så jobbigt, som jag inte ens trodde att det skulle bli heller för den delen, och det är jag glad för. Det uppstod faktiskt heelt oväntade reaktioner hos min svenskalärare, som faktiskt var imponerad av mitt skrivande (för en gångs skull..), och det var ju i sig rätt kul att höra.
 Texten inkluderade många om och men, men det var säkert högintressant läsning som jag hade åstakommit. Som när jag kom in på att jämföra uppväxter med fyrtaktare och tvåtaktare, ja, man kan faktiskt dra med sina intressen i texten, vilket kännns väldigt tryggt.
Men i vilket fall så kan man ju jämföra det på det sättet tycker jag, jag menar, som den moderna fyrtaktaren med elstart och hög kompression, så kan man ju tänka på de som växer upp med en så kallad "bortskämdhet", och får hjälp med det mesta, man är populär, känner sig allmänt trygg hos sina föräldrar. Det är ju naturligtvis bra, men vad händer sen då? När föräldrarna inte finns mer? Jo visst, man har ju sina vänner och allt, men hur mycket erfarenhet har man av att "klara sig själv" när detta väl kommer till kritan? Då sitter man där med sin elstart och (ja visserligen kickstart med) grubblar över vad det är för fel med maskinen. 
 
 Om vi ska ta och göra ett litet hopp här då, och gå över till tvåtaktarnas sida. Deras vars uppväxt innehåller raka motsatsen. Ja ni vet, skilsmässor, kanske inte samma kontakt med föräldrarna, inte lika "poppis" som de moderna märkesfyrtaktarna. De har en något segare acceleration till en början, för att sedan nå en toppfart som är högre än fyrtaktare. Jag vet inte om jag uttrycker mig fel nu, men det kan kännas lite så. De som har haft en lite "hårdare uppväxt" och kanske inte fått allt de vill ha av sina föräldrar, de som står där med sina gamla tvåtaktare som luktar olja och bensin. De som måste skaffa sig egen erfarenhet av maskineriet som drar så mycket bränsle.

 Jämför man dessa med varandra, så kan man ju komma fram till ett mellanting, en sorts jämställdhet. Att lära sig av varandra, alla måste vi ju ha sällskap för att överleva i denna värld. Någon som håller upp däcket åt en när man ska till och byta det, någon att luta sig mot. Alla behöver vi ju miljöombyte, liksom.
Men tillbaks till detta som formar liv, eller ja, vad ska man säga? Det är väl detta som formar liv? Föräldrar, uppväxt, sällskap. Veterander till vänner, såna som man kan lära sig de "gamla knepen" av. Någon som hjälper till när man står där med sin elstart som inte fungerar, som lär en hur en kickstart fungerar, och hur man inte slinter på den.

Ja detta var väl lite luddigt i sig, tror inte jag fick till allt helt rätt sammanfattningsvist. Men jag tror jag fick med det viktigaste från mitt verk, och jag hoppas inte att ni är allt för kritiska mot detta, för det här e ju bara en helt egen synpunkt på det hela. Och detta var mitt "öppningsinlägg", vilket jag använde till att dela med er lite utav denna "krönika" (som det var menat att bli enligt uppgiften).

Check for updates people! ;D Ha det! //Linuxxx